Jag håller med alla dina punkter men skulle vilja lägga till "ökad omtanke"
Jag upplever att människor är mycket bra på att hjälpa varandra. Vilket är positivt.

Lite det du sa, #0, att det blivit normaliserat att jobba hemifrån men att ha möten digitalt, tex med vårdpersonal.
Tekniken är långt ifrån perfekt och jag föredrar träffas på riktigt men jag uppskattar att alternativet finns. Att det går förhållandevis smidigt att få till.

Hygienen. Vi har lärt oss tvätta händera om och om igen . Tex så har vinterkräksjukan minskat mycket.

Ökad medvetenhet om att vår sårbara civilisation är riggad för pandemier.

Förhoppningsvis har man lärt sig att man ska stanna hemma när man är sjuk (förkyld, vanlig influensa mm) och inte gå till jobb/skola och smitta ner fler.

Detta var ju positivt, men undrar om det beror på pandemin enbart. Vi får se om det blir en uppgång igen.

Det är märkligt att såna här tragiska kriser även kan medföra något bra där vi lär oss förhålla oss tillvarandra på ett sätt som med coronan och smittsamheten. Tragiskt är dock alla liv som skördats och skördas samt alla som fått men och problem lång tid efter.

Vi har lärt oss väldigt mycket under den här tiden av både läkare, professorer, Folkhälsomyndigheten mf om hur virus fungerar sånt man inte innan hade en aning om.

Det som också vart nyttigt och bra är att vi fick se vilken belastning sånt här kan göra på vården och vi fick lära oss att hålla avstånd, vi fick restriktioner och lära oss anpassa oss efter varandra för att försöka undvika att smitta andra så vården skulle hinna med.

Det verkar också som dom flesta fått upp ögonen hur allvarligt det kan vara att smitta andra det är något dom flesta inte tänkt på innan för det var ju bara en vanlig förkylning och många tänkte inte på riskgrupper men där tror jag många fått upp ögonen och tänker sig för om dom har symtom något som inte föll dom flesta i tanken innan coronan och dom gick till sina jobb, skola fast dom var lite snöven och döven det är något jag tror många blivit bättre på och tänker sig för att stanna hemma.

Det var en tragisk tid och än är vi inte ur men också nyttig och lärorik där vi behöver se vikten av att ta hänsyn till varandra.

Nu kommer jag med något som jag tycker var bra med Corona men vet att det kan upplevas kontroversiellt.

Jag tycker att det var bra att de drabbade främst sköra äldre framför barn och unga.

(Vet knappt om jag vågar publicera inlägget)

#8: Jag förstår hur du menar. Det hade känts ännu jobbigare om det var tvärt om.

#8: Jag tycker det var modigt av dig att publicera inlägget Maria 😎 själv tänker jag inte riktigt så men jag förstår dig hur du menar och känner i frågan.

Det här är så oerhört svåra och känsliga frågor och det är starkt att säga och uttrycka hur man upplever och känner 😎

#8: Jag håller faktiskt med dig 😊🙈

Jag har sett både gamla och sköra/sjuka dö och jag har sett ungdomar och även barn dö. Det är betydligt jobbigare att se en ung människa eller ett litet barn dö, än att se en gammal eller en som är kronisk sjuk i botten dö.

Man lär sig skärma av när man, som jag, jobbar inom akutvården,. Men jag har ännu inte lyckats skärma av om en mycket ung person avlider.

Jag tror inte jag upplevt något positivt. Det har gjort mig besviken på människor. Att se hur svårt det verkar vara för många att visa hänsyn och att ta ansvar. Enkla saker som att hålla avstånd. Att inte gå in i butiker i grupp trots att man ombeds inte göra det på stora skyltar. Att stanna hemma när man är sjuk. Att avstå från fjällresan. Visste väl hur folk kan vara innan, men en så här stor grej, då trodde jag nog att alla skulle göra sitt bästa. Tyvärr såg jag bevis på motsatsen lite väl ofta.

Förresten, det där att mest gamla dog. I början eutaniserade man ju gamlingar på boenden. Många av dem skulle ha överlevt om de fått vård. En del skulle ha överlevt bara de sluppit den palliativa "vården" (=morfin). Faktum är att av de få åldringar som fick vård, i form av syrgas t.ex., klarade sig rätt många, vad jag förstår. Och ingen hålls ansvarig för detta.

Förlåt, nu sabbade jag väl den positiva tråden. Men jag kommer faktiskt inte på nåt bra, men tankarna på hur det var kom ju igång.

Jo, nu kom jag på nåt bra, eller kanske mer beundransvärt. Att de i vården som jobbade med covidpatienter orkade. Att de stannade kvar trots att de riskerede sina egna och sina familjers liv.

#12: Menar du att man avlivade äldre, eller missuppfattar jag dig?

Nej, du missuppfattar tyvärr inte. Det var ju ont om tester. Man gjorde så att den första som insjuknade testades. Var testet positivt så antog man sedan att alla med symptom hade covid. Vid den tidpunkten underrapporterades också dödsfall i covid kraftigt, eftersom bara de som testat positivt registreraredes som avlidna p.g.a. covid. Minst sagt motsägelsefullt, eller hur?

Det beslutades att folk på äldreboende inte skulle till sjukhus, de skulle vårdas på boendena. Men det är kommunen som driver boendena. De har inte syrgas och inte heller personal som är kompetent att administrera det. Istället satt man in palliativ vård. I detta ingår morfin. Mofin sätter ner andningsfunktionen. Ger man morfin till någon som redan är andningpåverkad, ja, då kan det gå undan. Personalen förstod nog inte vad de gjorde, de gjorde ju bara som de var tillsagda. Men man tycker ju att de sköterskor som gav morfinet och de läkare som förskrev det borde ha förstått.

Den enda jag vet som tagit bladet från munnen ordenligt är läkaren och geriatrikprofessorn Yngve Gustavsson. Ni kanske såg honom i en SVT-serie som hette Sveriges bästa äldreboende för ett antal år sedan. De skulle rycka upp ett äldreboende. Gamlingarna fick riktig, lagat mat, deras mediciner sågs över o.s.v. Det gjorde skillnad - minst sagt. Han var suverän när han påpekade alla brister.

Gustavsson pratar om detta i ett sommarprogam från första sommaren.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1518814
SR censurerade honom, men det som slapp igenom är läskigt nog. Jag fick fan hjärtklappning när jag hörde program då när det begav sig och förstod vidden av vad som skett.
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/4q5mx9/aldreforskaren-jag-blev-censurerad-av-sr
En artikel i läkartidningen.
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/05/geriatrikprofessor-manga-aldre-dor-i-onodan-utan-korrekt-bedomning/

Det går nog att hitta mer, men detta är de källor jag minns och kan hitta på rak arm.

Tack och lov har jag inga åldriga släktingar i livet, inga på boenden ivf. Tror jag hade blivit bindgalen om detta drabbat min mamma eller pappa.

Äldrevården är bedrövlig på många håll och lämnar mycket att önska.
Jag tror man blev tagen på sängen i början av pandemin och det fungerade undermåligt.

Det fungerar fortfarande illa och liv hade säkert kunnat räddas. Liv kan räddas även idag utan att det handlar om just corona men det är en annan fråga.

Jag har ju en äldre vän som kommit in på boende. Alzheimer och diabetes konstaterades i ett slag. Jag har sett maten. Kommer från storkök. Allt är finfördelat, bara för att en del har svårt att tugga antar jag. Och så syns det ju inte hur lite protein det är. Tror inte han fått en hel köttbit sedan han kom dit. Såser ser ut att vara gjorda på vatten o mjöl. Till det serveras saft. Saft? Dricker vuxna männkor normalt saft till maten? På det ett par delicatobitar. Det blir det även till eftermiddagsfikat och säker till kvällsfikat också.

JAG skulle bli sjuk på den där maten. Och har man redan diabetes och alzheimer (numera ibland kallat diabetes typ III…) så lär det ju påskynda processen. Fy för den lede att de får missköta människor så.

#16 Jag håller med dig men nu kom vi ifrån ämnet

1. Klimatet
2. Hygienen

#12: De äldre blev väl inte direkt avlivade, det är helt fel att påstå. men du har rätt i att många äldre blev prioriterad efter yngre individer, eller andra äldre som var multisjuk i botten.

Ingen skall behöva stå till svars för vad som gjordes eller inte gjordes. Vi som jobbade inom covidvården ifrågasatte ofta läkarnas prioriteringar. Men efterhand förstod vi ju varför de prioriterade som de gjorde. En av våra läkare sa i ett pressmeddelande inom regionen att:

"Om det finns en respirator ledig, och där finns två patienter som är i behöv av respiratorvård. Den ena är en multisjuk äldre man på 83 år som är rullstolsburen. Den andra är en äldre man på 75 år som är helt frisk i botten och helt klar i huvudet. Vilken skall prioriteras att få respiratorn ?"

Hur skulle du resonera i detta fallet ?

Jag pratade inte om covidvården.

De här männsiskorna var aldrig aktuella för någon covidvård. De skulle ju "vårdas" på sina boenden. De kom aldrig i närheten av en repirator eller syrgas. I de flesta fall kom de inte i närheten av någon läkare heller. Diagnos kunde ställas per telefon (och knappast i samtal med patienten).

#20
Det är inte det som tråden handlar om.

Nej, jag vet. Ursäkta. Trodde inte sidospåret skulle fortsätta.

2024 Jag saknar givetvis inte pandemitillvaron, lika lite som någon annan skulle jag väl tro. All den tragik covid förde med sig har dokumenterats på flera håll, så den här lilla reflektionen får tas för vad den är. Med detta sagt: jag saknar 1,5 metersluckan i butikernas kassaköer, och den hänsyn som hörde till den.

Nu verkar vi vara tillbaka i postcovid, där stressade personer längst bak i kassakön trycker på med påföljd att den som är framme vid kassan får personer uppträngda med nosen mot kortläsaren, så att de utan problem kan memorera den betalandes kod om de så skulle önska.

^{(Och jo, jag vet att det finns självscanningsmöjlighet på många håll. 😉)}

Gillade att se hur galna människor är när deras rätta jag kom fram.
Hysteriskt köpa upp allt toapapper.
Plastpåsar över huvudet osv xD
Alla som gnällde över masker i 2 veckor för att ge upp trots att det kom fler varianter senare haha