#0:

Det är så att säga ingen psykisk ohälsa som har diagnostiserats av läkare, utan deltagarna i studien har bara blivit befrågade.

"men om man jämför november med maj så är det en högre andel som uppger psykiska besvär i november, säger Grethe Fochsen, utredare på Folkhälsomyndigheten."

"Drygt 1000 personer svarade och resultaten visar att den mest utsatta gruppen var unga vuxna mellan 18 och 30 år."

Det kan också bero på att de äldre, som har haft de hårdaste restriktionerna, inte beklagar sig lika mycket.

Nu ska jag ta min syster som exempel, som bor i Sverige. Hon är snart 75 år och pga hennes sjukdomar är hon högriskpatient. Hon behöver cortison för att över huvud taget kunna andas. Om hon blir smittad har hon ingen stor chans att överleva. Hon har 5 barn pch ännu fler barnbarn, men hon vågar inte träffa dom. Hon är isolerad sen ett år i sitt hus. I vanliga fall får hon hjälp av barnen och barnbarnen för att det är jobbigt för henne att sköta om trädgården, att skotta snö och att göra arbeten i huset. Nu måste hon göra allt själv. Hon måste vara rädd att bli smittad, rädd att hamna på sjukhus och rädd om alla hennes husdjur, för om hon hamnar på sjukhus tar ingen hand om hennes husdrjur. Hon måste vara rädd att dö och kanske hon aldrig ser hennes barn och barnbarn mer.

Men vilka konsekvenser har det för de unga? Jo, de kan inte festa och fira partys och de måste lära på distans. Om jag sen läser hur de reagerar på det kan jag inte tro att de verkligen har svarat ärligt på frågorna:

"En fjärdedel hade under juni 2020 funderat på självmord de senaste månaderna."

Går vi tillbaka 2 generationer i tiden. Mina föräldrar var 21 år gamla när andra världskriget bröt ut. De upplevde hur bomberna föll på deras hus och det var svält. De upplevde hur vänner och släktingar dog. När min mor var gravid med min syster fanns det ingen mat. Hon gick till bönderna och bad om ett par potatis, men de sa att de behver potatisen för att mata grisarna. Man var tvungen att äta det som bönderna gav till folk, som inte var tillräckligt bra att mata grtisarna med. En gång fick de lägga ärterna i vatten, så att maskarna som fanns i ärterna flöt upp till vattenytan innan de knde äta dom.

De kämpade för att överleva och det var ingen som tänkte på självmord. Om verkligen en fjärdedel av dagens unga vuxna tänker på självmord har de redan haft psykiska problem före pandemin och det kan vara konsekvensen av ett sjukt samhälle eller av att vara bortskämd.

Nej fet handlar inte om att ha party och festa.

Du verkar inte förstå psykisk ohälsa överhuvudtaget.

Det handla om att vardagen tappar sin struktur. Att trädgårdsarbetet blir eftersatt kan väl ändå inte likställas med psykisk ohälsa?

Japan som har kraftiga restriktion har ett ökat anta självmord, för kvinnor är det en 40% ökning.

Kanske de japanska kvinnorna inte klarar av att vara utan tepartys.

#2:

Och? Var det unga eller gamla som tog livet av sig i Japan? Vad jag vet är det ensamheten under pandemin som var anledningen till självmorden, inte restriktionerna. Det är mest äldre människor som lever ensamma och de flesta har ingen "social media". För dom är det ingen skillnad om dom är ensamma för att de isoleras pga restriktioner eller om de inte vågar gå ut eller ta emot besök pga covid. De unga har social media och firar ändå coronapartys. De är inte rädda att bli smittade och skiter i om de smittar äldre som dör av det. Varje dag läser man nyheter som de här:

https://www.heute.at/s/corona-partys-demos-und-attacken-auf-die-polizei-haeufen-sich-in-wien-100130283

Det är anledningen till att smittan sprider sig och de äldre är därför ensamma!!! Det är anledningen till att vi behöver längre lockdowns! Att dom sen gnäller om psykisk ohälsa för att de inte kan fira partys är höjden.

Sen har du läst väldigt selektivt igen. Det handlar inte om trädgårdsarbete, utan det handlar om att vara gammal och sjuk och att vara ensam, t.ex. ingen julfest med familjen. Min syster är isolerad i snart ett år. Men hon skulle aldrig gnälla och ha sjävmordstankar.

Jag blir inte helt förvånad men samtidigt får vi inte glömma alla dom äldre som också drabbas av psykisk ohälsa men det där är nog väldigt individuellt hur man är som person och vilka förutsättningar som man har.

Möjligheten att kunna vistas ute, pyssla i trädgården med mera medan en del är helt instängda i lägenheter i stan det kan göra stor skillnad på hälsan hos både ung som gammal.

Kan förstå unga som är i början av livet, att vara ung innebär att hela tiden sträva framåt mot sina mål och plötsligt försvinner mycket av dom planerna genom pandemin och psykiskt ohälsa uppstår.

När det gäller Japan så har självmordsbenägenheten varit hög men man har lyckats vända den genom insatser - nu ökar den igen och speciellt bland kvinnor och det gäller inte gamla.

Antalet döda i COVID understiger vida antalet självmord per år i Japan.

Kanske något att tänka på!

När det gäller de unga och ökad psykisk ohälsa så har det inte med partajande eller fester att göra.

Det må vara så att man i Österrike är ytlig i unga år det gäller inte för svenska ungdomar.

#4: Jag tror att vardagen har gett större förändring hos en ungdom än en gammal.

Unga behöver rutiner och när det blir hammaundervisning tappar man dom.

Den dom är ung har inte lika stor erfarenhet och de unga är heller inte lika drabbade av sjukdomen.

Vilket inte har med fester att göra överhuvudtaget.

#5:

I Japan är självmord den vanligaste dödsorsaken bland barn mellan 10 och 19 år sen 2014 och den steg varje år, helt utan pandimi. Det har helt andra orsaker som du kan man läsa här:

https://www.humanium.org/de/selbstmord-bei-kindern-in-japan-die-haufigste-todesursache-von-kindern/

Sen får du gärna referera till siffror som visar hur mycket mer självmorden steg 2020 i relation till åren före pandemin och om den ökningen överstiger antalet döda i covid. Du får gärna referera till siffror som visar i vilka åldersgrupper självmorden steg med hur med mycket.

Sen återstår fortfarande frågan hur många som skulle ha dött av covid om man inte skulle ha haft restriktioner.

#7: Självmordsfrekvensen hade minskat under flera år ända tills 2029 - läs gärna artikeln.

Näj jag senat kollade var självmordssiffrorna uppe i över 20 000 per år och de som dött i ovid låg på strax över 7000.

I Japan har man haft lockdown.

Ökningen för kvinnor och självmord var 40%.

#6: Vi behöver vara lyhörda för både unga och gamla för alla behöver rutiner och struktur i våran vardag oavsett ålder och det här är nog något som vi nu börjar närma oss att möta hur mår människor efter ett år med pandemin ? det är nu det börjar visa sig med konsekvenser.

Sen kommer stora frågan hur hanterar vi konsekvenserna i längden. Det blir inte enkelt tvärtom en utmaning för både politiker, sjukvård, FHM med flera den dagen vi förhoppningsvis börjar ta oss ur pandemin.

Allt är i sån ofattbar stor skala hälsomässigt, ekonomiskt, politiskt så vi har ett jättejobb framför oss och här måste vi vara öppen och lyhörda för varenda individ och dennes behov oavsett ålder.

#8:

Nej, det står att de ökar:

"Seit 2014 ist Selbstmord die erste Todesursache unter Kindern im Alter zwischen 10 und 19 Jahren (Oi, 2015) und die Selbstmordrate unter Kindern steigt trotz der allgemein zurückgehenden Selbstmordrate weiterhin an.

Det betyder att självmorden bland barn ökar, trots att självmorden annars har minskat.

Om 2029 står det ingenting, men det står att regeringen vill sänka självmorden fram till 2025 med 20 % genom vissa åtgärder:

"Seit 2012 wird das Problem der Selbstmorde in Japan stark thematisiert und es wurden bereits Maßnahmen durch die Regierung umgesetzt, welche die Selbstmordrate bis 2025 um 20 % senken sollen."

Sen står det att de flesta barn som tar livet av sig gör det den 1. September, när skolorna öppnar efter sommarlovet och även när det nya skolåret börjar i April.

#10: Jag utgår natuligtvis från den artikel jag refererat.

Dör framgår det att det för kvinnor är en 40%-ig ökning.

#11:

Ok, kvinnor, alltså inte barn.

Förresten, här är en av de dagliga artiklarna om de "stackars" ungdomarna.

https://www.heute.at/s/feiernde-bauten-garage-zu-dj-bar-um-72-anzeigen-100130382

De byggde om ett garage till ett diskotek. Där firade de med musik, alkohol och droger, men utan mask och naturligtvist utan avstånd. Det blev 72 polisanmälningar.

Sen en ny artikel som visar att de som smittar sig mest är åldersgruppen mellan 15 och 24 år:

https://www.heute.at/s/niemand-steckt-sich-so-oft-an-wie-diese-altergruppe-100130350

Det är just den gruppen som mest klarar av covid bra eller inte ens får symptom. Men de smittar andra och de äldre dör av de ungas corona partys och de vågar knappt att gå ut. De förblir isolerade, kan inte träffa deras barn och barnbarn och får depressioner. Det är dessa som lider mest av pandemin. Mitt medlidande för de unga håller sig verkligen i gränser. Skulle de sköta sig, skulle vi kunna öppna upp igen. Men eftersom de inte sköter sig får man anta att de vill ha det så.

#12: Jag bet inte bad du sysslar med psykisk ohälsa har inte med hur många aktiviteter man har eller hur många fester man kan gå på.

Du har en mycket naiv inställning till psykisk ohälsa.

Avseende självmord i Japan oavsett ålder.

Japan reports suicides faster and more accurately than anywhere else in the world. Unlike most countries, here they are compiled at the end of every month. During the Covid pandemic the numbers have told a disturbing story.

Läs vidare här:

https://www.google.se/amp/s/www.bbc.com/news/amp/world-asia-55837160

#13:

Jag har ingen naiv inställning till psykisk ohälsa, utan jag iaktar och drar logiska slutsatser, medan du verkar att ha problem att hänga med i din läsförståelse.

Du vet, de äldre mår psykiskt dåligt för att de är rädda att smittas, rädda att dö. De mår dåligt för att de inte kan träffa deras barn och barnbarn och för att de är isolerade. De vet inte om de någonsin kommer att uppleva normalitet och kunna träffa sina kära. De är rädda att gå till läkaren om de har hälsoproblem och de skjuter upp viktiga rutinundersökningar. Somliga dör pga det.

De yngre mår dåligt för att de måste lära på distans, för att krogar och diskotek har stängda, för att de inte kan festa och fira partys hur som helst och om de festar måste de vara rädda för polisen.

Vilka har mest anledning till att må dåligt?

#14

Jag läser om tragedier om kvinnor som har hamnat i prostitution, om kvinnor som lever ensamma och sånt. Kanske jag har missat det, men jag läste ingenting om att det skulle vara fler barn som i sådana massor tar livet av sig pga restriktioner, att det skulle överväga antalet människor som dör av covid.

Hur tror du att viruset skulle sprida sig i Japan utan lockdown? Har du sett hur det ser ut i tunnelbanorna i Tokio? Människorna pressas in i vagnarna av personalen. Det här klippet varar bara lite över en minut:

https://www.stern.de/panorama/video/ins-netz-gegangen/lachen/tokio--der-knallharte-alltag-in-der-u-bahn-7241804.html

#15: Jo du har en naiv känsla de artiklar du kommer dragandes med har inget med psykisk ohälsa att göra.

De handlar om andra saker.

En gång för alla : Psykisk ohälsa kommer inte för att det saknas fester.

https://www.1177.se/Kronoberg/liv--halsa/psykisk-halsa/for-barn-och-unga-om-rattspsykiatrin-i-vaxjo/vad-ar-psykisk-ohalsa/

#16:

Nej, du är för naiv för att förstå mina artiklar. De visar vad de unga drabbas av, att inte kunna fira partys. De drabbas inte av dödsångest och isolation, som de gamla gör. De är bara isolerade från krogarna och festerna.

Även ditt försök med Japan misslyckades. Tills nu har du inte kunnat stöda att ungdomar i Japan tar livet av sig pga corona, utan tvärtom tar de livet av sig sen långt före corona. Du har heller inte kunnat redovisa statistiker som visar vilka åldersgrupper i Japan som har ökade självmord sen corona. Du har bara hävdat att de 40 % kvinnor inte var gamla, helt utan källa. Men eftersom ensamheten är den största anledningen till kvinnors självmord i Japan kan man anta att det är äldre kvinnor som drabbades.

Kort sagt, utom ett par lösa påståenden som är tagna ur din fantasi har du ingenting att komma med, utom förstås att kalla mig för naiv.

Länken i inlägg 17 visar heller inte vad du hävdar, att psykisk ohälsa inte kommer från avsaknad av fester, utan det står "Det finns många olika orsaker till psykisk ohälsa" och ett par exempel. Men du har tydligen inte förstått vad jag redan skrev i inlägg 1, att ungdomarna klassar deras frustration att inte kunna fira partys som psykisk ohälsa. Det fanns ju ingen läkare som diagnostiserade det, utan ungdomarna svarade bara på frågor.

Condor #18 läs det pyttelite skriver. Hon skriver ingenstans att den 40%- iga ökningen av självmord i japan rör ungdomar i japan. Utan hon skriver kvinnor.

#18: Din läsförmåga är skral.

In 2020, for the first time in 11 years, suicide rates in Japan went up. Most surprising, while male suicides fell slightly, rates among women surged nearly 15%.

In one month, October, the female suicide rate in Japan went up by more than 70%, compared with the same month in the previous year.

What is going on? And why does the Covid pandemic appear to be hitting women so much worse than men?

När det gäller medicinsk ohälsa och dess koppling till frånvaro av fester har du själv inte lyckats komma med några bevis.

Om jag förstår det hela rätt så är du själv 60++ och har sedan länge glömt hur det är att vara ung.

Tråkigt när äldre tappar empati men inte helt ovanligt.

#19:

Det är ju just det som jag menar. Enligt rubriken ska det vara ungdomar som är mest drabbade, men sen har hon bara bevis för kvinnor.

#20:

Men du bevisar ju att det är din läsförståelse som är skral. Det är ju inte jag som säger att ungdomarna är mest drabbade, utan du. Du har bara bevis för kvinnor i Japan, men inte för ungdomar, varke i Japan eller Sverige.

Jag anser att frånvaron från fester inte är en anledning till psykisk ohälsa och att det är de äldre som lider mest av pandemin.

Min kommentar i inlägg 1 var:

"Det kan också bero på att de äldre, som har haft de hårdaste restriktionerna, inte beklagar sig lika mycket."

Med andra ord, ungdomarna bara gnäller. utan riktig anledning.

#21: Artikel pratar om självmord men också om unga som tar livet av sig.

Läs artikeln!

#23:

Nu är vi tillbaka till den punkten igen, där du inte lyckades att referera till sifforor som skulle visa att fler ungdomar i Japan tar livet av sig pga pandemin och att dessa skule överstiga antalet covid dödsoffer. Vi är fortfarande där som jag visade dig att självmord är den vanligaste dödsorsaken i Japan sen 2014.

#24: Antalet självmord har ökat för kvinnor oavsett ålder och trolig orsak är Pandemin.

De senaste 11 åren har det varit en positiv trend dvs förre självmord.

I artikeln får en 19-årig kvinna sin röst hörd där hon beskriver sin situation.

Läs artikeln!

#25:

Jag har redan svarat dig angående artikeln. Den 19 åriga kvinnan blev missbrukad av sin bror sen hon var 15 och flydde hemifrån. Vad sjutton har det med ämnet att göra och huvudinlägget? För att återgå till ämnet vill jag påminna dig vad som är din ståndpunkt och vad som är min ståndpunkt.

Din ståndpunkt kan bara vara det som artikeln som du ställde in handlar om, att det är de unga som är den mest utsatta gruppen under pandemin när det gäller psykisk ohälsa.

Min ståndpunkt är att det är de äldre som är mest utsatta, men de gnäller inte lika mycket som de unga.

Eftersom den psykiska ohälsan av de unga inte diagnostiserades av läkare, utan de svarade bara subjektivt på frågor, säger artikeln ingenting. Sen redovisade jag mina argument för att de unga har mycket mindre anledning till att må psykiskt dåligt än de äldre. Det var framför allt att pandemin för de unga bara betyder att lära mer på distans och inte kunna fira och festa som vanligt längre. Men för de äldre betyder det dödsångest och isolation.

Om du tar fram artiklar om japanska kvinnrs självmord stöder detta inte din ståndpunkt.

#26: Nej jag gör inte den värderingen som du gör. Återigen klarar du inte av att läsa.

Ungas psykiska ohälsa förvärras av pandemin och blir värre när man inte får ngn skolkontakt eller annan hjälp.

Jag lägger ingen värdering i detta. Äldre 60++ are drabbas på annat sätt eftersom man i den ålder förhoppningsvis har vuxit färdigt.

Artikel om Japan berättade att efter 11 år med nedgång avseende självmord ökade det igen.

Japan registrerar självmord månadsvis och jämförde man ett år tillbaka hade självmord hos kvinnor ökat med 70%.

#27:

Nej, det är du som har läsproblem. I rubriken av ditt huvudinlägg står:

"Flera rapporter kommer nu om att unga är den mest utsatta gruppen under pandemin när det gäller psykisk ohälsa, trots att det är de äldsta som har haft hårdast restriktioner. "

Det har du tills nu inte lyckats att läsa rätt, att det är det som jag argumenterar mot.

Nästa läsproblem yttrar sig i att du tills nu inte har förstått att självmorden bland barn i Japan ökar sen 2014, trots att självmorden sen dess annars har minskat.

Sen vet jag inte vart du vill komma med kvinnors självmord. Vad har kvinnorna med barn att göra?

Om du vill argumentera för din sak får du referera till siffror som visar hur mycket mer självmorden bland barn steg 2020 i relation till åren före pandemin och om den ökningen överstiger antalet döda i covid. Du får referera till siffror som visar i vilka åldersgrupper självmorden steg med hur med mycket.

Sen återstår fortfarande frågan hur många som skulle ha dött av covid om man inte skulle ha haft restriktioner.

Utterigare underlag som påpekar att självmorden ökat i Japan å då speciellt hos kvinnor både unga och gamla beroende på Corona.

https://www.google.se/amp/s/amp.cnn.com/cnn/2020/11/28/asia/japan-suicide-women-covid-dst-intl-hnk/index.html

skumläst tråden och angående det här m psykisk ohälsa bland unga påverkas under pandemin…

Jag själv har YTTERST svårt att förstå, att inställda fester och dylikt skulle vara anledning till ökning av psykisk ohälsa. om än det säkert finns några.

Att skolorna stänger, undervisningen övergår till distansundervisning.

Skolan betyder mer för ungdomar än många kan tro. Många av mina kompisars mående, likaså mitt, blev mycket sämre när skolorna stängde. kvar var bara skoluppgifter över datorn, ingen social kontakt m kompisar. mer än bilder på Snapchat.

Jag träffade inte mina kompisar ur klassen på flera månader, först vid skolstart. den enda kompisen jag umgicks med, var min kompis några hur bort som jag red ut med så gott som varje dag. men när hon sen flyttade pga studier till hösten, blev jag väldigt själv.

Distanskola var inget som funkade för mig. visst, rent betygsmässigt Fick jag A i alla kurser där vi fick betyg första året, förutom engelska då. jag skrev å skickade in alla uppgifter. Men jag överansträngde mig. satt nätter och hela dagarna och pluggade. Många säger att unga rör sig mindre under pandemin. så har inte fallet varit i "mina"kretsar. däribland jag. då jag mådde sämre pga inte vara i skolan, inte träffa folk, inte ha någon som "håller koll".

Jag skötte skolan-för mkt. jag började träna MER- åt mindre igen, å sov mindre.

när skolan sen började om på plats. märkte lärarna redan efter de första dagarna, att något var fel. jag var helt slut, kunde inte koncentrera mig på skolarbetet, panikattacker dagligen. och en ständig oro för att skolorna skulle stänga igen. för då skulle jag tappa kontrollen över mat å träning igen och bli av m allt.

nästan dagligen, pratade någon av mina lärare med mig. de var oroliga, ville hjälpa, och stämde av så gott som dagligen hur mitt mående var.
men jag hade redan spårat ur. då även tankarna på suicid kommit tillbaka, efter att inte ha gjort något försök på 2-3 år.

Hade det inte varit för att min mentor gång på gång frågat hur de vart, och sagt att hon finns där, och att om jag mår sämre, eller så så är det bara jag kommer och pratar m henne eller ringer henne. ¨

Jag stack för att ta mitt liv. men mitt i all paniken, sekunder innan jag skulle göra något, kom jag ihåg samtalen m henne å ringde henne.
det var det enda som fanns jag kunde göra. jag visste inte alls vad annars jag skulle ta mig till.

sen blev jag inlagd på bup. och när jag fick komma hem, var skolan otroligt skönt. hade bara bildämnen å svenska. ingen so eller engelska. lärarna höll koll på mitt mående å såg så jag inte stack.

sen blev jag inlagd igen, och när skolan i slutet på nov blev på distans igen gav jag upp å blev inlagd ännu en gång å längre tid. blev sjukskriven då jag inte fixade distans. och efter nyår då jag än en gång åkte in. bestämdes att jag skulle vara sjukskriven resten av våren, och börja om tvåan på gymnasiet till höst ist.

ja- jag klarar av att få A i skolarbetet, men mitt mående fixar inte distansundervisning.

visst, min psykiska ohälsa har grund långt innan pandemin. men när en som mår dåligt, drar sig undan och isolerar sig från kompisar och så. och redan har svårt att socialisera sig och ta kontakt m vänner osv. när det en behöver mest är att få umgås m kompisar och göra saker en mår bra av.

Inte nog med att ens mående försöker sätta stopp för det, utan då kommer en Pandemi och vi SKA hålla oss isolerade.

ingen märker att man drar sig undan, då alla är hemma.

under senhösten stängde dressyrträningar osv på ridanläggning här för alla äldre än 15/16(minns inte vilket)

Där försvann ytterligare en viktig hållpunkt i min vardag. Då det inte var dressyrträning varje tisdag, om än jag hade min egna häst att rida.så fanns det inte lika starka skäl för mig att hålla mig hemma. då dressyrträningarna är en av de saker som hållit mig vid liv..

nu har träningarna börjat om igen, sen januari.och det är otroligt viktigt för mig att ha dem.

jag som ändå har min häst på vår gård. och kan rida dagligen.

tänker på alla de som har det tufft, där träningen är allt för dem. oavsett om det är ridning, konståkning, fotboll, hockey, och inte får utöva det. eller kraftigt nedskärs, inga träffar eller fika efter träning.

jag säger inte att det inte är synd om de äldre, men jag tror att den psykiska ohälsan utspelar sig annorlunda. och allt som händer och sker nu, kommer sätta spår. vi vet inte hur länge det kommer pågå. Många äldre har varit med om oroliga tider, krig osv. Det låter kanske konstigt och hoppas inte det tas fel, men de har sett hur det har blivit "bättre".

men för ungdomar, om växt upp i bra samhälle och aldrig behövt oroat sig för något, kan oroligheten över pandemin, ovetskapen om hur länge det kommer pågå, vara droppen för att glaset ska bli överfyllt.

Om en vet att det kommer pågå 3 år- då kan man ställa in sig och acceptera. men när ingen vet hur länge det kommer pågå, vilka som kommer bli sjuka och dö, ovetskapen i sig…

nu kanske detta är flummigt, och ber om ursäkt om någon tar illa upp.

Förstår många äldre har det tufft, men de finns även de äldre-likaså det finns de ungdomar-som tar det här "bra".

jag har träffat min farmor ytterst få gånger sista året, och inte träffat min morfar/släkt alls.

Men min farmor är pigg 85+, tar dagliga promenader m hennes kompisar som bor i samma område.de håller sig "isolerande" och umgås bara m de 2-3 närmsta kompisarna, och givetvis m avstånd och ansiktsmask handskar osv.

och min morfar som hittat en ny "tjej", de håller sig isolerande med varandra. pendlar mellan att bo i morfars lägenhet, och hennes stuga ute på landet, eller husvagnen i "fjällen" där så gott som ingen är.

Finns många äldre som har det värre, men såhär ser det ut i "min " krets.
varav väldigt många tagit illa över pandemin.

som sagt, ber om ursäkt om någon tar illa vid, och vill inte uppröra någon, utan bara beskriva ur min synvinkel.

#30: Du har gjort en bra beskrivning över de problemställningar som många unga hamnar inför.

Tack för att du delade med dig och att du håller ut. Trots att det inte känns så nu är den här tiden ändå begränsad.

Jag hoppas att du redan nu mår bättre och att du ser din styrka i och med att du tagit dig ur alla bakslag.

#29:

Aha, mest kvinnor, både unga och gamla, dvs. inget stöd för att just barnen skulle vara mer drabbade än äldre. Sen brukar det vara så, att de som måste vara rädda om deras liv (de äldre) kanske har mindre tankar att ta sitt liv.

#30:

Som jag förstår, har du bästa betyg i alla ämnen utom engelska och du pluggade dag och natt, sov mindre och tränade mer. Tror du inte att du själv sätter för mycket press på dig? Du måste inte vara bäst i allt. Eftersom dina problem redan började för flera år före corona var pandemin egentligen bara det som visade dig gränserna, att nu går det inte längre och att du ska höra på din kropp.

Är det du själv som sätter pressen på dig, att vara bäst eller är det föräldrarna? Jag säger ju inte att pandemin inte är ett problem för de unga, men tänk om du skulle vara gammal och kanske i en riskgrupp. Du skulle inte har någon press på dig, men i stället skulle du vara rädd om dit liv och vara helt isolerad från dina kära. Du skulle vara ensam i ditt hem, utan sociala kontakter och kanske inte ens skulle ha en dator och ha kontakt via den. Ännu värre är det för dom som lever i åldringshem. De upplever dödsångest, speciellt när smittan har hittat ingången i hemmet. Du kan inte "fly därifrån" och du upplever hur dina vänner i hemmet dör. Du får inte ta emot besök och vet inte om du någonsin kommer att se dina kära igen.

#33: Vilken taktlös kommentar du kommer med.

#34: Taktlös? Vad Condor skriver är något som jag också hade önskat få höra när jag var ung, att jag inte behöver vara bäst i allt. Av någon anledning trodde jag att kärlek får man genom att prestera och eftersom jag själv bedömde mig som inte tillräckligt bra trodde jag att ingen älskade mig och mådde fruktansvärt dåligt pga det.

Sen ska du faktiskt veta, att det är tack vare Condor som jag själv lever idag och tack vare honom blev jag av med alla mina psykiska problem. Det som ingen läkare och ingen psykiater och inga mediciner klarade av klarade faktiskt Condor av, så det känns lite konstigt att se i vilket ljus du ställer honom. Det är lite därför jag själv tappat lustan att deltaga i sådana här diskussioner, för det brukar gå till som så, att man skriver en sak, läsaren (speciellt du Pyttelite) läser ut något helt annat och sen pga det gör läsaren upp sig en bild av personen som inte alls stämmer överens med verkligheten och sen fortsätter diskussionen utifrån den falska bilden.

#35: Påstår man att psykisk ohälsa beror på avsaknaden av fester och partyn då har man en hel del att fundera över.

#36: Det är just det som jag menar, att läsaren läser ut någon helt annat än det som står skrivet. Att psykisk ohälsa beror på avsaknaden av fester och partyn har Condor aldrig sagt. Snarare har han sagt att dom unga har mindre anledning att må dåligt än dom äldre eftersom dom bara behöver att avstå från fester och partys och sen sa han att dom gnäller mer än dom vuxna. Det var ju du som påstod att dom unga är mer drabbad av psykisk ohälsa än dom äldre.

#30 Hoppas att du hittar en jämvikt för att du ska kunna må bra trots allt.💖
Varför måste det diskuteras om vilka grupper som mår sämst under den här perioden? Dom flesta mår ju dåligt, sen vilken grupp som mår sämre eller sämst spelar väl ingen roll? Ingen mår bra kan man väl enas om istället. Visst kan man diskutera orsaken till varför vissa grupper mår dåligt nu, men varför måste någon " vinna" tävlingen i sämst mående. Alla är väl förlorare just nu.

#33: Håller med Pytteliten här. Det var en väldigt taktlös kommentar.

Läs noga igenom #30 igen så ser du att det inte beror på pressen att vara bäst. Det ligger mycket mer bakom det Shia1 skriver. Förstår att du Condor inte har läst bakgrunden till varför Shia1 mår dåligt (finns i andra trådar på iFokus), men det har jag och jag blev förskräckt när jag läste ditt svar. När man mår så dåligt så hjälper det inte det minsta att får höra "Tror du inte att du själv sätter för mycket press på dig? Du måste inte vara bäst i allt." Tvärtom så stjälper det istället.

Det känns kallt och hårt att läsa vissa saker i den här tråden för oavsett vi är unga eller gamla så måste vi inse att vi alla sitter i samma båt och alla måste stötta varandra oavsett det rör psykisk ohälsa eller enbart att någon känner sig less.

Vi får alla rum och när den här pandemin är över kommer många olika livsöden på olika sätt behöva vård, stöd hjälp i alla former både genom vården eller genom vänner och familj så vi får helt enkelt inte förbise nån tvärtom alla måste få bearbeta det här på sitt sätt.

#30 Shia jättebra skrivet och visst är det så många äldre har vart med om kriser förr vilket unga inte har så det här är något helt nytt för dom och det där är det inte helt lätt att sätta sig in i när man själv inte är purung längre. Jag är 55 och hade också en bra lugn ungdom och det här är den första krisen jag är med om men jag har livserfarenhet och har sett mycket i mina dagar men tänker jag tillbaka när jag var ung inte trodde jag då att något speciellt skulle drabba just mig.

Även då dök det upp sjukdomar om än långt från den omfattning som vi är med om nu och livet skulle ta sin fart man skulle ut och börja leva med både studier och arbete och allt det där sätts nu på uppehåll för så många unga och det kan inte vara helt lätt att behöva pausa sitt liv när det egentligen ska börja.

Tack som delar med dig och jag hoppas allt ordnar sig för dig och än en gång väldigt bra skrivet ❤️

#34:

Eftersom du inte verkar att ha kunskap i psykologi och som jag än en gång ser, förstår inte vad du läser. Om någon har psykiska problem finns det 2 sorters hjälpare. De ena klappar personen på huvudet. Det kan trösta för stunden, men löser inte problemet. Den andra sorten är den som analyserar för att lösa grundproblemet. Här var grundproblemet uppenbart. Shia1 är en intelligent människa, som har väldigt mycket press på sig.

Att bara plugga, träna och nästan inte sova är inte hälsosamt och om man har den situationen över längre tid leder det till psykisk ohälsa. För det mesta brukar människor med mycket stress heller inte ha tid att äta hälsosamt. Till vilken nytta sätter man en sån press på sig? Bara för att ha bäst betyg i alla ämnen? Hon skulle nog få bra betyg även om hon pluggar mindre, men kanske inte bäst betyg i alla ämnen. Vill man lösa problemet måste man först analysera varifrån pressen kommer.

Jag var raka motsatsen i skolan. Jag ansträngde mig inte. Jag kunde redan läsa och skriva när jag var 5 år och tråkade ut mig när de andra lärde hur ett "F" ser ut. Jag gjorde nästan aldrig läxor och ansträngde mig inte mycket i skolan heller. I ämnen som intresserade mig var jag ändå bland de bästa utan att behöva anstränga mig, t.ex. biologi, fysik och kemi. I ämnen som inte intresserade mig, t.ex. historia, räckte det till ett godkänt utan att behöva anstränga mig. Det blev heller int mycket bättre av att plugga hårt.

Jag tyckte att det var roligre att läsa böcker om rymden, planeterna och sånt än att läsa i historiaboken t.ex. om vilken kung som blev förgiftad av en ärtsoppa och jag gick hellre ner till sjön för att titta på fiskarna som simmade i vattnet eller att vända på stenar och se vad som kryper eller simmar fram.

Med andra ord, att läsa och lära vad man gillar är en tillfredställelse för psyket. Man bygger upp positiv energi. Men att tvinga sig att plugga saker som inte intresserar en är frustrerande och man bygger upp negativ energi. Ingen människa tycker att alla ämnen som man lär i skolan är intressanta. Man måste hitta en kompromiss hur man hanterar det. Ingen kan kräva att man är bäst i allt och man ska heller inte kräva det av sig själv.

Om man lastar på sig själv för mycket, dämpar man sina livsimpulser. Man har ett högt mål och utvecklar rädslor att inte uppnå det. Brist på sömn leder till dålig koncentration och sen har man den psykiska ohälsan. Man kan bara ta sig ut ur sånt om man ändrar sitt liv.

#39:

Nej, jag har inte läst i hennes andra trådar och därför har jag bara kommenterat det som hon skrev här och här skriver hon att hon pluggar dag och natt och att hon har bäst betyg i alla ämnen utom engelska.

Att få höra att man kanske sätter för mycket press på sig ska inte leda till "att stjälpa" utan att titta i sitt inre och själv ställa sig frågan varför man gör det och bli medveten om vilket pris som man betalar för det. Pga hennes inlägg och hur hon uttrycker sig har jag intrycket att hon är en intelligent människa, som man mycket väl kan ställa såna frågor till och det visar också hennes betyg. Det är bara insikter som kan hjälpa en ur sådana kriser och insikterna börjar med att ställa sig själv frågan, "varför sätter jag press på mig".

Skulle jag ha fått ett annat intryck av henne, t.ex. att hon inte är mottaglig för sådana frågor, skulle jag inte ha ställt den.

(insåg att jag kunde redigera så ja. ber om ursäkt för det kommande inlägg, det "sista" är nu först)

Ja, detta blev ytterligare långt och flummigt. tagit "citat" där jag känt jag velat ge ett mer direkt svar, och "förklara".

För ren info mår jag bättre nu än på länge. får 8mg melatonin och 4 propavan så sover 8 h om nätterna och vaknar utvilad. får antidepressiva flouxetin tror jag den jag har nu heter, och DBT behandling- 2h grupp "färdighetsträning" och 1 h individuellt, samt familjesamtal och läkarsamtal.
är hemma och ägnar dagarna åt att rida och umgås med min hund och baka och ta det lugnt.

Vet inte alls hur detta uppfattas/läses, och har förståelse om jag låter kall och kylig, men ville bara försöka förklara lite, och strukturera upp mha citat.

"Som jag förstår, har du bästa betyg i alla ämnen utom engelska och du pluggade dag och natt, sov mindre och tränade mer. Tror du inte att du själv sätter för mycket press på dig? "

-Ber om ursäkt, då jag mest troligt gjorde fel och var otydlig. "Anledningen" till att jag la ned mer tid i skolan, sov mindre och tränade mer och åt mindre, var inte den redan höga pressen jag satt på mig själv. tvärtom kunde jag börja ta det lugnt när jag började gymnasiet, och 3/4 av ettan, när skolan var förlagd på skolan, mådde jag så bra som jag aldrig gjort. Jag skadade mig inte. Jag åt. Jag tränade hälsosamt. Jag la ned max 1 h kväll på plugg. Och under skoldagarna var det sammanlagt kanske 2-3h som var rent "plugg" resten var diskussioner, raster och "lek". dvs 4h "plugg" 6h sömn. tid till och från skolan. Men var då "ledig" mellan 6-8 på morgon, och i snitt 17-00.
All tid i världen till rida, måla, baka och må bra.

Sen, efter halva vårterminen, blev det distanstudier. från 8.30-15/16-skrivuppgifter. Lärarna utgick från att en pluggade å skrev under rasterna och gav oss mer uppgifter. så efter att ha suttit vid datorn och konstant "pluggat" i 6-8 h. så var det minst 5 h "plugg" utöver det. om jag skulle ha en chans att behålla samma betyg som jag presterat de 3/4 första.

så från 3-4 h "rent plugg" till minst 11-13 h "rent plugg". isolerad. ingen som påminner en att ta det lugnt eller att äta. ingen som håller koll så en inte springer tills en svimmar på idrotten. Oron över att bli smittad, oro över att nära ska dö, oro över hur allt skulle bli, hur länge allt skulle pågå.

nej, pandemin är inte det som fått mig må psykisk dåligt.
isånnafall hade jag levt 16 år utan att försöka ta mitt liv osv.

men, iom att jag började gymnasiet, avslutade behandling, och började hitta ett lugn, må bra, umgås m kompisar, tillit till lärare och skolhälsan inom skolan. Få till sömn, mat, plugg, träning i en bra balans. Jag hade ordning på mitt liv.

Det är klart, hade "inget hänt" hade jag säkert fått återfall ändå. Men hade jag vart på skolan, m mina kompisar, "ute" så hade folk omkring märkt, och kunnat stoppa mig. vilket senare höll på bli försent.

men tack vare att skolan kunde börja "som vanligt" i höst. blev jag "Uppfångad".

"Är det du själv som sätter pressen på dig, att vara bäst eller är det föräldrarna? Jag säger ju inte att pandemin inte är ett problem för de unga, men tänk om du skulle vara gammal och kanske i en riskgrupp. Du skulle inte har någon press på dig, men i stället skulle du vara rädd om dit liv och vara helt isolerad från dina kära."

Efter år av mobbning och få höra hur värdelös en är, satte jag nog själv den pressen. livrädd att bli slagen om jag inte gjorde bra ifrån mig. Har inte påstått att du säger att pandemin inte är ett problem för de unga, och ber återigen om ursäkt om det jag skrivit fått dig att tro det, återigen mitt fel.

nej, som ung och inte i riskgrupp kommer jag inte kunna känna den oro eller rädsla de äldre som befinner sig i riskgrupp känner. Men jag utgår ifrån att de som är äldre, har mer erfarenheter med sig och kan tänka logiskt på ett annat sätt än mig som ung.

såsom många i riskgrupper och äldre hållit sig isolerade, är det även många andra. De enda jag umgicks/såg var de i min familj som jag bor med, samt min kompis jag red ut med. Det är klart, är en annan typ av isolering jämfört med de äldre som kanske är ensamstående och bor helt själv. och jag vill inte på något vis jämföra ungdomars "isolering" med de äldre som kanske inte har så lång tid kvar eller möjlighet att ta kontakt m andra över internet.

självklart, då jag inte tillhör en riskgrupp och är ung, så är jag inte "rädd" för att dö i corona. Men däremot rädd att jag själv skulle innebära min egna död. och jag tror det är svårt att förstå rädslan för att en ska skada sig själv så svårt en dör, om en inte själv upplevt den. Och jag vet dessvärre att det var liknande för flera av de jag känner.

"Varför måste det diskuteras om vilka grupper som mår sämst under den här perioden? Dom flesta mår ju dåligt, sen vilken grupp som mår sämre eller sämst spelar väl ingen roll? Ingen mår bra kan man väl enas om istället. Visst kan man diskutera orsaken till varför vissa grupper mår dåligt nu, men varför måste någon " vinna" tävlingen i sämst mående. Alla är väl förlorare just nu."

• håller verkligen med här <3

om än ingen antyder det, vill jag bara understryka att jag, inte på något vis, vill ställa de båda "grupperna" mot varandra, utan bara beskriva ur olika synvinklar. varav mitt flummiga långa inlägg.

"Vi får alla rum och när den här pandemin är över kommer många olika livsöden på olika sätt behöva vård, stöd hjälp i alla former både genom vården eller genom vänner och familj så vi får helt enkelt inte förbise nån tvärtom alla måste få bearbeta det här på sitt sätt."

• så sant <3. Pandemin drabbar alla, mer eller mindre, men oavsett om det är genom att själv bli sjuk, nära som avlidit, förälder som blivit av m jobb å därav inte kan försörja sin familj osv. Och jag personligen hoppas verkligen att när pandemin planar ur, att vi kommer finnas för varandra och stötta. om än det kommer ta tid och vara svårt.

"Om någon har psykiska problem finns det 2 sorters hjälpare. De ena klappar personen på huvudet. Det kan trösta för stunden, men löser inte problemet. Den andra sorten är den som analyserar för att lösa grundproblemet. "

• håller med, och den bästa hjälpen är den andra, av egen utsago.
  men med det sagt. tog det över 20 kuratorer/psykologer osv innan någon kom in och försökte strukturera upp och sätta en plan och arbeta framåt. DBT behandlingen jag går nu. Det värsta jag vet är de psykologer som klappar en på axeln och repeterar hur tufft en haft det.

"Att bara plugga, träna och nästan inte sova är inte hälsosamt och om man har den situationen över längre tid leder det till psykisk ohälsa. För det mesta brukar människor med mycket stress heller inte ha tid att äta hälsosamt. Till vilken nytta sätter man en sån press på sig? Bara för att ha bäst betyg i alla ämnen? Hon skulle nog få bra betyg även om hon pluggar mindre, men kanske inte bäst betyg i alla ämnen.
(Vill man lösa problemet måste man först analysera varifrån pressen kommer.)"

• vill understryka den sista meningen, som jag tog mig friheten att sätta i parantes, och håller helt och hållet med. dessvärre fäster sig många inom vården och samhället på vart allt kommer ifrån, och inte hur en ska se å jobba framåt.

-det är sant, har man stressigt kanske man glömmer att äta. men kan givetvis bara delge från min synvinkel och förklara, att jag sälla "glömmer" att äta. utan jag "väljer" aktivt bort att inte äta, "valde" att göra mig av med maten efteråt och vägrade att äta. Då jag inte ansåg jag var förtjänt av mat, och smärtan av att inte kunna ta sig upp för en ej ätit, skräcken att svimma och vakna mitt natten en ligger mitt i hallen och att en vart avsvimmad ett bra tag.
när jag mår bra, klarar jag av att äta, när jag är stressad och inte känner att jag har någon kontroll, tar jag kontrollen genom att skada mig, om det så är via mat, träning eller självskadande.

-jag skulle "garanterat" klara av medelbra betyg om jag så bara lyssnade på lektionerna å skrev det jag behövde. men allt under A känns som F för min del, vill inte göra något halvdant, och är därför jag är sjukskriven, för att få kontroll på mitt mående så jag kan prestera mitt bästa- utan att överanstränga mig.

"Att få höra att man kanske sätter för mycket press på sig ska inte leda till "att stjälpa" utan att titta i sitt inre och själv ställa sig frågan varför man gör det och bli medveten om vilket pris som man betalar för det."

-det är sant, förstår i nuläget vad det menas, men när jag som 12 åring fick höra det för första gången, då min mentor uttryckte sin oro över det på utvecklingssamtalet, skrattade jag bara åt det.

(detta kan tas bort den som kan det)

#43:

Tack för ett utförligt svar! Jag visste att du är en person som kan arbeta på dig själv och reflektera över sådana frågor.

Först vill jag tala om för dig att jag är säker på att du klarar av att bli frisk och att hamna i en stabil harmoni. Fint att du just nu mår bättre och jag skulle ge dig rådet att se dina framsteg som början av vägen till att bli frisk helt och hållet och det ska vara den första prioriteten i livet. Ställ pluggandet på plats 2 och dig själv på plats 1. Det är ofta press och perfektionism, som är orsaken till ätstörningar. Du ska se att varje steg som du tar åt rätt håll ger dig glädje och energi. Beröm dig gärna själv när du har tagit ett steg, så som en idrottare som har tagit nytt rekord.

Men gör det för dig själv! Du måste inte prestera för att bli älskad. De som verkligen älskar dig, älskar dig som du är, oavsett om du presterar eller inte. Men du måste själv lära att älska och acceptera dig, så som du är, även om du inte är bäst i skolan, även om du ibland upptäcker brister och inte är nöjd med dig själv. Ingen människa är utan brister. Det är mänskligt att ha brister.

Sen det där med maten. Det är inte bara kalorierna som saknas om man har ätstörningar, utan alla de ämnen som kroppen behöver. Det finns sådana där "maträknare" på internätet, som räknar ihop hur mycket av vilka ämnen som man tar upp. Det är himla svårt att göra en matplan med 2.000 kalorier, som täcker behovet av alla ämnen som kroppen behöver. Det är bland annat vitaminer, mineraler, spårelement, fettsyror, aminosyror, sekundära växtämnen, antioxidanter osv. som kroppen behöver. Brister på ämnen leder till att kroppskemin blir störd och det gäller även för hjärnkemin och det kan man få psykiska besvär av. Försök att äta så nyttigt som möjligt och betrakta den nyttiga maten som en medicin, som gör dig stark. Intressera dig för mat och vilka ämnen som du behöver, var de befinner sig, så att du medan du äter blir medveten om huvida maten som du just äter ger dig kraft, dvs. vilka ämnen som du tar upp och hur de verkar.

Det finns också massor av österländska metoder att hamna i harmoni och att stanna i harmoni, t.ex. meditation, Tai Chi, Qi gong, reiki osv., som hjälper dig till källan av din inre kraft. Du kan själv ta dig ur krisen. Andra personer kan stöda dig, men stegen måste du ta själv. Om du har frågor om kost kan jag gärna hjälpa dig, för att jag är ganska bra på det.

#43 Vill bara säga att det inte var dig jag syftade när jag skrev att det inte borde vara en tävling i att må sämst. Tror du fattade det, men bara för att vara säker:)

#45 tack!
#46 jo förstod det :)

Aftonbladet kommer faktiskt ta upp detta, till veckan tror jag det ska publiceras. Telefonintervju i söndags å en fotograf som kom och fotade/filmade igår. vet inte riktigt hur de kommer vara upplagt men en serie reportage eller så. Inriktat då mot unga som tar skada av distansundervisning osv.

#47 Du får jättegärna skriva i den här tråden när det kommer. Har inte koll på Aftonbladet alla dagar. Vore dumt att missa.

#47: Jag vill också säga att när jag använde orden kallt och hårt var det inget riktat mot dig bara några andra ord i inlägg i tråden som jag reagerade på.

Condor har några bra tips om att kunna balansera och något som vi är dåliga på här i väst är sånt som Tai Chi, Qi gong med mera och det är övningar som kan få oss att slappna av, hämta andan och balansera oss inifrån.

Jag har själv haft stor stress genom yrken och även i privata livet och dom här metoderna har hjälpt mig väldigt mycket både med andning, avslappning och att få en balans.

Jag har precis gått igenom stressen i dagarna och sökte lite fel väg när jag istället skulle se om min egen kropp och ande att återfå balansen och det här beror på en nära anhörig som är multisjuk så hen tog liksom all kraft och tid och jag glömde bort att ta hand om mig själv vilket är oerhört lätt för oss alla att göra.

Andning, avslappning, övningar med Tai Chi, Qi gong, Yoga med mera det förlöste mina knutar åter igen och något jag jobbar ganska hårt med är eldandning som frigör så mycket.

Kost är också så viktigt, att äta rätt kan göra så mycket för viss mat stressar mer än annan mat och samma här det gäller att hitta en balans för både kroppen och anden som passar oss individuellt och det handlar inte om att behöva avstå en massa utan finna balansen där kropp och ande kan gå hand i hand och känna harmoni med varandra.

Psyket är anden närmast hjärtat och tar vi inte hand om Anden så faller vi ur balans så vi ska verkligen se till att ta hand om oss allihopa på bästa möjliga vis.

Det här är enbart några tips på vägen och absolut inte skrivet i sten för alla finner vi våra vägar som ger oss harmoni och glädje i livet det måste inte vara Reiki eller Yoga, Tai Chi, Qi gong det kan vara helt andra saker som får oss att må bra så som att skriva, rita, måla, ut i skogen eller naturen det gäller att finna sin egen balans någonstans där man själv känner att man hör hemma och på riktigt kan slappna av och att få må bra ❤️

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dlq70w/wilma-17-forsokte-ta-sitt-liv-under-pandemin

nu finns det på Aftonbladet :)

#50: Vad starkt och fint gjort att gå ut öppet och berätta i Aftonbladet ❤️

Sånt här behövs för att människor ska få upp ögonen för andras livssituationer oavsett det gäller Corona eller något annat behöver ögon öppnas så vi kan förstå varandra. Vi kan kanske inte sätta oss in i en annan människas situation men vi kan öppna dörrar för förståelse för våra medmänniskor som har psykisk ohälsa.

Sen blev jag så varm av att se den fina kärlek och vänskap mellan häst och ryttare, där syns ett sånt fint samspel på hur djur och människa kan hjälpa och läka varandra ❤️ jag är själv en häst människa och har ridit sen jag var hmm nånstans 6 eller 7 år minns inte riktigt exakt men är 55 idag så det har blivit några år.

Dressyren har aldrig vart min grej även om jag tävlat i det och hoppningen men jag är mer för att rida fritt ute i skog och mark inte sitta instängd i en paddock det har jag aldrig trivts med snarare fullt ös i skogen barbacka då mår jag som bäst 🐎