Jag såg en TV dokumentation igår som handlade om människor som blev sjuka under den första vågen i Mars, som befinner sig bland de tillfrisknade i statistiken för att de inte har viruset längre, men som fortfarande är sjuka.

Det fanns med unga människor, t.ex. en tjej som såg ut att vara 17-18 år gammal, som inte hade några sjukdomar och som efter 8 månader fortfarande, lider av extrem trötthet. Hon sa att hon bara har 20 % av den energin som hon hade före corona och det finns dagar som hon inte orkar att stå upp från sängen.

Många som pratade klagade över tröttheten. Det för med sig psykiska problem, för att människorna inte vet om tröttheten kommer att förbli hela livet. De ser deras liv och framtid förstörd. Många sa att de aldrig har varit så sjuka i deras liv.

En del hade neurologiska skador och kunde inte uttala meningarna som de hade i huvudet.

Mellan varven visade de också intervjus med "covidioter", som säger att det här är bara en sorts influensa och ingen anledning till restriktioner. En annan covidiot höll ett tal och ropade "munskyddyen skyddar inte. De gör er sjuka!"

Det var ett ganska "flashigt" kontrast, mellan de som leveri realiteten och erfarit covid och de som lever i en sorts fantasivärld.