En tysk sjukvårdare som jobbar på intensivvården med coronapatienter har skrivit sin frust på twitter. Här rapporterar en tidning om det:

https://www.heute.at/s/pflegerin-erzaehlt-vom-tragischen-schicksal-von-patienten-100111736

Han skriver att covid patienter är ensamma. De se inga människor, utan bara 2 främmande ögon bakom skyddsutrustningen. Dom ser inga ansikten och inga som de känner. De dör ensamma. Det sista som de ser i livet är 2 främmande ögon bakom en skyddsdräkt.

Han säger att patienterna lider och dom som jobbar på sjukvården lider med dom och kämpar för deras liv, dag för dag.

Men nu är han trött. Han är trött på alla covidförnekare. Trött på galna ideologier, trött på hatet, trött på ett samhälle där en minoritet skriker så högt att dom kloka människorna knappast hörs. Trött på fake news, snedvriden fakta, populism och konspirationsfantasier. Människorna som demonstrerade i Berlin, Leipzig och andra städer gör honom trött.

Själva kämpar dom för varje liv, oavsett om patienten har covid eller något annat, men det är för det mesta covidpatienter. Han säger "vi kämpar medan andra förnekar, relativerar och ljuger. Det är deras värld, men jag lever i min egen"

I den världen vill han inte kämpa längre, inte för människor som tillhör den delen av samhället. Han känner hur han i stt inre mer och mer tar avsked från sitt yrke. Han har gett up hoppet att dessa saker ändrar sig. Han har gett upp hoppet att hans yrke har något värde. Han känner sig krossad, för tiotals år, kanske för alltid. Han är bara trött och kommer att vända om och lämna sitt yrke.