Corona iFokus

Corona

Läst 125 ggr
Condor
5

Covid infektioner höjer risken för psykisk ohälsa

enligt den här studien:

https://www.bmj.com/content/376/bmj-2021-068993

Totalt undersöktes 153 848 personer som hade smittats av coronaviruset och inte haft en psykisk diagnos eller behandling på minst två år i förväg, samt två kontrollgrupper. Medelåldern var 61 år.

De som återhämtade sig hade 39 procent större risk att drabbas av depression och hade en 35 procent högre risk för ångestsjukdomar under månaderna efter infektionen. Denna grupp visade sig också ha 41 procent större risk att ha svårt att sova. Sannolikheten att få neurokognitiva problem ökade till och med med 80 procent och mer än 18 procent av Covid-19-patienterna fick faktiskt en diagnos eller recept för en sådan sjukdom under det följande året. Cirka 5 procent av personerna fick diagnosen depression, ångestsyndrom eller stressyndrom.

Objective To estimate the risks of incident mental health disorders in survivors of the acute phase of covid-19. Design Cohort study. Setting US Department of Veterans Affairs. Participants Cohort comprising 153 848 people who survived the first 30 days of SARS-CoV-2 infection, and two control groups: a contemporary group (n=5 637 840) with no evidence of SARS-CoV-2, and a historical control group (n=5 859 251) that predated the covid-19 pandemic. Main outcomes measures Risks of prespecified incident mental health outcomes, calculated as hazard ratio and absolute risk difference per 1000 people at one year, with corresponding 95% confidence intervals. Predefined covariates and algorithmically selected high dimensional covariates were used to balance the covid-19 and control groups through inverse weighting. Results The covid-19 group showed an increased risk of incident anxiety disorders (hazard ratio 1.35 (95% confidence interval 1.30 to 1.39); risk difference 11.06 (95% confidence interval 9.64 to 12.53) per 1000 people at one year), depressive disorders (1.39 (1.34 to 1.43); 15.12 (13.38 to 16.91) per 1000 people at one year), stress and adjustment disorders (1.38 (1.34 to 1.43); 13.29 (11.71 to 14.92) per 1000 people at one year), and use of antidepressants (1.55 (1.50 to 1.60); 21.59 (19.63 to 23.60) per 1000 people at one year) and benzodiazepines (1.65 (1.58 to 1.72); 10.46 (9.37 to 11.61) per 1000 people at one year). The risk of incident opioid prescriptions also increased (1.76 (1.71 to 1.81); 35.90 (33.61 to 38.25) per 1000 people at one year), opioid use disorders (1.34 (1.21 to 1.48); 0.96 (0.59 to 1.37) per 1000 people at one year), and other (non-opioid) substance use disorders (1.20 (1.15 to 1.26); 4.34 (3.22 to 5.51) per 1000 people at one year). The covid-19 group also showed an increased risk of incident neurocognitive decline (1.80 (1.72 to 1.89); 10.75 (9.65 to 11.91) per 1000 people at one year) and sleep disorders (1.41 (1.38 to 1.45); 23.80 (21.65 to 26.00) per 1000 people at one year). The risk of any incident mental health diagnosis or prescription was increased (1.60 (1.55 to 1.66); 64.38 (58.90 to 70.01) per 1000 people at one year). The risks of examined outcomes were increased even among people who were not admitted to hospital and were highest among those who were admitted to hospital during the acute phase of covid-19. Results were consistent with those in the historical control group. The risk of incident mental health disorders was consistently higher in the covid-19 group in comparisons of people with covid-19 not admitted to hospital versus those not admitted to hospital for seasonal influenza, admitted to hospital with covid-19 versus admitted to hospital with seasonal influenza, and admitted to hospital with covid-19 versus admitted to hospital for any other cause. Conclusions The findings suggest that people who survive the acute phase of covid-19 are at increased risk of an array of incident mental health disorders. Tackling mental health disorders among survivors of covid-19 should be a priority. All data are available through the US Department of Veterans Affairs.
Draken
8
#1

Har inga källor, men jag funderar på en sak. Visst kan man drabbas av psykisk ohälsa efter genomgången infektion. Men jag tror även att isoleringen som vi har levt i de senaste två åren är en betydligt större bov när det kommer till att man drabbas av depressioner och annan psykisk ohälsa.

Några , bland annat jag, tycker det har varit ganska skönt med en lugnare vardag. man har inte kunnat socialicera med andra människor i samma utsträckning, man har sluppit all trängsel och långa köer i varuhusen etc.etc.

Men de människor som redan innan var "ofrivilligt" ensamma, har blivit ännu mer ensamma under pandemin, främst äldre och sjuka.

Vi har fått in ett kraftigt ökat antal äldre, +70, människor som har överdoserat mediciner t.ex, av 10 personer har vi klarat kanske 5 eller 6 st. mot för 8-9 tidigare.

Mvh./ Draken

SKK ansluten uppfödare. Långhårig Chihuahua

Kennel Teiashis

  • Redigerat 2022-02-24 14:11 av Draken
[regnar]
4
#2

#1 Tänker som dig där och har inga källor på det däremot har jag läst lite men exakt vart minns jag inte nu. Ensamma och personer som har svårt att gå ut och träffa andra måste känna det ändå mer hårt under pandemin.

Ser jag på en gammal vän som jag idag inte har kontakten med det var många år sedan men han kunde inte vara hemma och måste ut hela tiden annars fick han panik så jag undrar hur den här tiden vart för honom och personer i liknande situation som han som bara måste ut det måste ha vart väldigt tufft om han fortfarande är så.

Kände också det var ett lugnare tempo när vi inte kunde träffa folk som vi brukar, resa och göra som innan pandemin och det där kändes riktigt bra. Visst ibland saknade jag att exempelvis resa men det var för mig en nyttig tid att få dra ner på tempot för det behövdes verkligen så för mig blev det betydligt lugnare och något jag kunde landa i och må bra av även om jag så klart saknade att träffa vänner men på något vis var det verkligen en nyttig tid.

Nu är är jag i full gas igen och håller på som innan pandemin.

Condor
6
#3

#1:

Isoleringen lider också många av. Det är en reaktion på psykosociala belastningar. Men viruset verkar att kunna orsaka förändringar/skador i kropp och/eller nervsystemet som ännu inte är fullt utforskade, som leder till sådana symptom. T.ex. kan förmågan att hantera stress vara nedsatt pga biokemiska förändringar. Men det kan också hända att själva sjukdomen upplevs som en psykisk belastning, speciellt för att de som drabbas av long covid inte vet om de någonsin kommer att bli friska.

Studien visar bara att det finns en skillnad mellan folk som har blivit sjuka och folk som också lever i pandemin men som inte har blivit sjuka. Anledningen till skillnaden är dock inte utforskad.

Mig har isoleringen inte stört. Även när det var hårda lockdowns fick man gå ut och prommenera och det gör jag ändå hest tillsammans med min sambo. Men nuförtiden sker de flesta sociala kontakterna ändå via internätet. Men det är synd om dom som lever i åldringshem om de inte kan få besök av deras kära. Men den isoleringen är nödvändig, för det är just den gruppen som har störst risk att dö om de blir smittade och då skulle de aldrig få se deras kära mer.

Draken
1
#4

#2: Jo det är fler som tänker som mig här har jag fått höra 😉 Men jag tar det fortfarande väldigt lungt. Visst umgås jag med vänner och släkten, men jag håller ett visst avstånd. Och jag använder fortfarande munskydd om det är väldigt mycket folk. Till sommaren kommer jag ta bilen och hälsa på mina föräldrar som jag inte har träffat på över 2 år, de bor i Nord Norge så det är en resa på 97 mil enkel väg.

#2 Jag säger absolut inte emot dig. Mitt inlägg här ovan var mina egna tankar och funderingar 🙂

Mvh./ Draken

SKK ansluten uppfödare. Långhårig Chihuahua

Kennel Teiashis