Jag är tacksam för att jag är en introvert ensamvarg så ensamheten som singel har varit rätt behaglig och rogivande. iFokus har varit ett väldigt bra komplement för den sociala biten nu när jag mest har pratat med vänner i telefon de senaste 2 åren.
Min kreativitet har hjälpt mig mycket för att hålla humöret uppe. Speciellt historieskrivande och min virkning.
Jag håller på och lär mig att spela piano och läsa noter, det har hjälpt mig att slippa känslan av att man bara lever i ett vakuum där allt står still nu under pandemin.

Jag är också en introvert ensamvarg och dessutom utbränd, isoleringen har hjälpt min mentala hälsa genom att jag kunnat släppa alla tankar på att jag borde göra mer och träffa folk oftare.

Majoriteten av det jag tycker om att göra följer redan alla råd för pandemin. Det resterande har blivit anpassat så pass att jag fortfarande kan göra det ändå, så mitt liv är till större delen opåverkat och det som förändrats har mest varit positivt.

Så, jag har inte mått bra trots pandemin, utan för att jag uppmuntrats till att leva på ett sätt som jag mår bra av.

#2: Där har pandemin varit likadan för mig. Tack vare omständigheterna har jag kunnat leva i den rytm som jag mår bra av utan onödig stress och press utifrån att jag borde vara mer "ute i vimlet".

Jag är också introvert och har också mått bra av att många sociala krav och måsten försvunnit. Även om mina nära och kära vet hur jag är och inte har något problem med att jag tackar nej till sociala grejer, så är det ändå skönt när "kravet" helt försvinner. Det har även varit lite skönt att precis som vanligt gjort "ingenting" under helgen, men att folk bara nickar igenkännande istället för att tycka att man är konstig. Men jag måste erkänna att jag insåg att jag har större behov av att faktiskt träffa människor öga mot öga än vad jag trodde. Jag har i princip alltid haft större delen av mitt sociala liv på internet, men isoleringen under pandemin har ändå känts. Speciellt att inte kunna träffa min familj lika ofta.

Det som får mig att må bättre är böcker, promenader ute i naturen, att prata med familj och vänner i telefon samt att jag studerat något jag tycker är väldigt intressant (även om onlineseminarium inte fungerar riktigt lika bra för diskussioner som att sitta i ett rum tillsammans).
Sen uppskattar jag att ha sovmorgon oftare. Man sparar en del tid på att bara behöva kliva upp och knäppa på datorn i jämförelse med att ta sig till en viss plats.

Något som kanske inte fått mig att må bättre på det sättet, men som i alla fall inneburit personlig utveckling under pandemin har varit att jag blivit mer tvingad att prata i telefon och vara med på video. Vilket har gjort att jag blivit något mer bekväm med det. Jag har aldrig gillat att prata i telefon, men när man inte kan träffa någon gör det mycket att åtminstone för höra rösten. I början av pandemin tyckte jag att det var superjobbigt att ha kameran på när vi hade onlineseminarier och liknande men det har också blivit bättre.