Såg ett inslag på tv igår om arbetsplatserna. Många jobbar hemifrån nu och kontoren står tomma. Kanske kommer det att fortsätta. Många flyttar ifrån de dyra städerna till ett helt annat liv och fortsätter att jobba därifrån, uppkopplat.

Jag skulle önska att det hade blivit lärdomar för miljön också. När det mesta stod stilla och luften blev renare och vattnen blev renare … Men det räcker nog tyvärr inte.

Jag tror att vi inte bör gå tillbaka till hur vi levde innan. Sedan hoppas jag att alla tar lärdom av denna tid och reflekterar ordentligt över miljön och våra vanor.

Jag tror vi kommer få en del nya vanor och som Katten hoppas jag även att miljötänket ändras.

Skulle tro också att vi kommer ta mer hänsyn till varandra så som att inte gå till jobben eller ut bland folk om vi är sjuka. Det är något jag stört mig på i alla år att folk går till jobb, skola med mera fast dom är förkylda så där hoppas jag människan lärt sig något och tänker om.

Det lär bli mycket som blir annorlunda efter det här.

Bara en sådan liten sak som att kramas eller rättare sagt inte kramas tror jag kommer bestå.
Jag hoppas att det kommer att bestå för jag är bara bekväm med att krama mina allra närmaste.😉

Personligen har den stora skillnaden varit det att inte kunna träffa familjen, åka och handla eller gå ner till stan när jag behöver något. Min dotter har varit hemma med mig nu under corona, hon hade hunnit gå knappt 5 månader på dagis innan detta kom igång och då varit mycket sjuk och alltså hemma! Så egentligen är det inte jättestor skillnad där heller. Jag spritade händerna frenetiskt innan corona också ;)

Jag saknar att kramas, har jag märkt. När man träffar någon som man inte sett på länge så är det "hålla avstånd" som kommer först i huvudet.
Jag skulle gärna kramas mer, men tror också att avståndet kommer att hålla i sig ett bra tag.

#6 Tänk så olika vi alla är😊

Jag hoppas de goda vanorna består. Jag har aldrig varit så lite förkyld som detta år, har dåligt immunförsvar.
Att kramas vill jag bara med min familj, så det är en lättnad. Det handlar väl om ens privata sfär. Minns en gång då jag höll på att ramla nedför en trappa då en för mig helt främling ville kramas. Tror det kan var en uppfostrings fråga också. Mamma kramades aldrig.
Kindpussar skulle göra mig väldigt obekväm. Att ta i hand blir det nog skillnad på. Men jag drömmer om att gå ut och äta och köpa kläder, garderoben är så sliten nu! Mvh/WL

#8: Hahahahaha känner så igen mig med kramarna! Den enda jag väldigt gärna kramas med är dottern :)
En god middag på resturang skulle vara så mysigt! Det är ingenting vi gör ofta annars heller, men man saknar det ju mer när man inte kan ;)

Ja så är det, man kanske inte har råd att äta ute särskilt ofta, men bara tanken att man kan göra det drömmer jag om.
Jag drömmer om att jag går ut och äter , går på konserter, t.o.m dansar. Det säger något, i drömmen är jag lätt som en fjäder hihi. Jag är 74 år och tung så det är en dröm som inte går att uppfylla. (kanske) man ska aldrig säga aldrig.
Vill gå på rea, på loppis, auktioner. Det kommer bli så roligt om jag kommer dit någon gång. Att få träffa barn och barnbarn är ren skär lycka!

#10: Visst är det så! Å jo, man måste inte stå upp och rocka loss för att dansa! :)
Jag längtar till att vi kan åka med vår dotter och hitta på saker som Grönan/Liseberg t.ex! Hon har aldrig varit på något sådant, hon är bara 2,5 så det är ju egentligen ingen som helst brådska, men samma sak där - att kunna göra det!
Självklart kommer du dit! Vi hoppas det är inom en snar framtid! :D

Jag längtar till att åka utomlands på semester. Det blir nog det första vi gör när det blir säkert och "alla" är vaccinerade.
Tror som flera andra här, att många kommer fortsätta att jobba hemifrån. Tänk så mycket tid på resor till och från som man sparar.
Det ska också bli skönt att slippa tänka på avstånd, handskar, handsprit, munskydd m.m.

Kindpussar är blä. 😝 Men att kramas, åtminstone de närmaste, mest bekanta …Det saknar jag, trodde nog inte det kanske, men där ser man. Riktigt som förr kommer det nog inte att bli på länge.

Lite bekymrad är jag för allt frivilligarbete som ligger nere. Pensionärerna som träffades varje vecka och underhöll de boende på äldreboendet, de ideella föreningarna som fixade och grejade för alla behövande, kulturen - föreläsningsföreningen, kvartersbion, trädgårdsföreningen som ordnade möten och utflykter, barnkören, alla andra körer, musiken …
Kommer de att finnas kvar och ta i med friska krafter igen?

Hoppas ökad hygien kommer sitta kvar, att folk blir mer medvetna om vikten av handtvätt och att inte hosta och nysa rakt ut i luften (eller i händerna utan att tvätta dem efter sig) även om en del inte verkar så bra på det även nu…

Nu med alla digitala möten kanske det märks att många långa resor i framtiden blir onödiga (folk som reser världen över via jobbet) vilket förhoppningsvis kan hjälpa miljön.

Annars så saknar jag mest att inte kunna hänga i stallet på andra dagar än när jag har lektion. Var lite min och bästa kompisens "egentid" att hänga i stallet på hennes lektionsdag och bara snacka och hjälpa till att pyssla med hästarna. Så det är något jag hoppas kan återgå till det normala så snart som det är möjligt.

#1: Det blir svårare för skeptiker att säga att det inte skulle ha någon påverkan, eftersom det ju har visat sig göra stor skillnad.

Självklart så saknar vi att krama barnbarnet. Han fyller 4 år idag och har under det gångna året lärt sej att hålla avstånd och att vi inte får kramas.
Vi fick vårt andra barnbarn för 1 månad sen. Han är född under värsta pandemin. Så honom får vi bara se på avstånd.

Det är nog det värsta, att inte få krama de små! Och vad fort de lär sig, som du skriver, CasaRamon #16!)

Jag pratade förut med en släkting som just fått sitt andra barnbarnsbarn som de ju inte får träffa. Det känns ju inget vidare. Bra att det digitala finns i alla fall!

Mitt barnbarn har jag tack och lov träffat regelbundet och det hade varit hemskt att inte göra det😔

Jag hoppas att den här omtänksamheten /respekten fortsätter. Att man inte behöver tränga sig förbi, man behöver inte vara först. Ser man att någon står i ex en gång i en affär så behöver man inte putta sig fram för att få tag i sin vara. Man kan vänta.
Samhället har blivit mkt lugnare. Iaf här hos mig.

Jag kommer åka till Norge och se om mina föräldrar som jag inte har sett på snart 2 år.

annars har det inte blivit så mycket ändringar för min del. Jag jobbar i vården så jag har inte kunnat jobba hemifrån, och noggrann handhygien har jag alltid haft.

Jag längtar till jag kan få gå på en terrariemässa igen, och att vi kan öppna våran terrariemässa igen 😊

#20: Visst ska det bli fantastiskt att kunna träffa den familj man tyvärr fått vara utan!
Åh, vi ser fram emot terrariemässa här med!! :)

#21: Har du/ni reptiler ?

#22: Har haft ödlor m.m, just nu har min sambo spindlar, kryp och skalbaggar ;)

Hu spindlar är hemska saker ;) Förutom att kunna se om mina föräldrar så är mässorna min största längtan efter corona :)

#24: Jag var hemskt spindelrädd när jag träffade honom haha :) Men det har försvunnit med åren, dom kom ju liksom med på köpet ;) Vi går inte sådär jättekontinuerligt, men vi ser verkligen fram emot att åka med våran dotter nu när hon är tillräckligt stor att kunna uppskatta det! :) Kanske blir det något litet djur till henne för att fira nästa gång ;) (Som om man inte alltid köper hur mycket som helst annars, haha)

#25: Brukar bli en dyr historia när jag åker själv, så jag vette sjutton om jag vågar ta med nån av barnen, skulle väl vara om jag lämnade plånboken hemma isf 😂

#26: Hahaha du får sätta spärr ;)

#27: Som om det skulle fungera 😂

#28: Man kan ju drömma…. :D ;)

#29: 😁